Hittade just denna länk i min twitter. Det blir en snabblogg innan jag lägger mig för kvällen.
Det blir allt vanligare med hembesök för att få socialbidrag. Det har uppenbart gått så långt att det nu är uppe hos JO som väntar på ett uttalande från Sveriges kommuner och landsting (SKL) i ämnet. Frågan JO ställer sig är om det inte kränker den personliga integriteten att göra hembesök hos folk.
Och jo, det är klart att det gör. Det räcker alltså inte nu att socialen ska se dina kontoutdrag tre månader bakåt i tiden för att du ska bevisa din fattigdom, de ska numera även gå hem till dig. För att ingen ska fuska. Fast de har kommit på att det kanske inte var okej att göra så. Och det är ju i så fall bra. Men varför tänkte de inte i förväg?
Har någon funderat över vad det kostar att skicka hem socialsekreterare till folk? Och hur jobbigt det är att ha okända människor snokandes i sitt hem.
Jag förvånas över hur den som redan är arm dessutom förväntas att fuska och ska plågas för att kunna få hjälp. Jag förvånas över det för jag skulle aldrig tänka på det sättet själv. Och hur tänker man sig att det hela ska vara effektivt? Jag fattar det inte. Jag förstår inte i min vildaste fantasi hur man inte kan ha empati med den som har det sämre än en själv. För mig har det alltid varit så självklart. För mig har det alltid varit självklart att utgå från de som har det sämst. I princip alltid. Jag förstår inte empatilösheten. Jag förstår inte proportionaliteten. Jag förstår inte hur man inte kan bry sig om det.
Ju fler som utförsäkras ju fler kommer också tvingas att söka socialbidrag. Och socialbidragssökningar är redan idag ordentligt integritetskränkande. Att de nu dessutom kanske ska gå hem till en är bara som grädde på moset av mer vansinnigheter.
Tidigare idag beskrev jag varför jag ville in i riksdagen. Orden kom ironiskt nog till under en ångestattack. Som om det krävdes en chock för att sätta ord på det som borde vara självklart. Rakt från hjärtat flög dessa extremt naiva och enkla ord:
Jag vill att just du ska få ha ett privatliv, att du ska få behandlas som en hederlig medborgare oavsett om du lönearbetar, lever på socialbidrag, är pensionär, studerar eller är sjuk. Det är din rätt som människa och medborgare. Ditt ursprung, ålder eller ekonomi spelar ingen roll. Inte heller om du är kvinna eller man.
Jag vill att du ska få lyssna på vad du vill, spela vilka spel du vill, läsa vad du vill och att dela med dig av det till vem du vill.
Jag vill att du ska få tycka, tänka och känna och tala om vad du vill. Jag tror inte du vill något ont.
Om någon anklagar dig för något vill jag inte att du ska dömas ohörd. Du ska ha rätt till försvarare och en rättegång.
Om du är sjuk eller behöver hjälp ska du inte anklagas för att vara tärande. Inte heller om du inte kan lönearbeta. Du har rätt att behandlas som en människa. Du har rätt till ett privatliv. Du har rätt att vara trygg.
Jag heter Klara Tovhult, är riksdagskandidat för Piratpartiet och bor på Österängen. Du är välkommen att höra av dig till mig med frågor både före och efter valet. Jag skickar därför även med mitt visitkort med kontaktuppgifter.
Faktum är att det är så att våra rättigheter som medborgare och människor är just rättigheter för alla. Oavsett vad vi har för bakgrund, inkomst, ålder eller kön. Oavsett vår iq och eq. Och de första att skadas i ett samhälle där övervakning blir legio är alltid de som har det sämst. Om det sedan är fattiga, eller på annat sätt udda och utstötta spelar mindre roll. Ett annat bra exempel är ju Englands Asbolagar.
Vi kommer till PP med våra egna vinklar på Piratfrågor, med våra egna bakgrunder som formar vad vi tar upp och vilka vi vänder oss till. Därför får vi också en kör av olika röster med olika perspektiv men kring samma frågor.
Om någon skulle fråga mig var mina politiska rötter finns så visst är de vänster, men jag kritiserar ofta vänstern idag. Mer än något annat är nog mina värderingar kristna. Mina tankar finns hos den svaga människan, den lilla människan. Min största politiska förebild är helt klart Jesus. Oavsett om han fanns eller inte har det varit och är min inspiration.
Vänstern tror på jämlikhet nästan som en universallösning på alla problem. Jag gör inte det. Men däremot mäter jag samhällen underifrån. Ett samhälle är så pass bra som de som är på dess botten upplever det. Jag orkar förstås inte alltid se dem. Ibland blundar jag för att jag inte orkar, för att jag går sönder av för mycket empati. Men i regel tänker jag “det ni gjort mot dessa mina minsta har ni gjort mot mig”.
En annan sak Jesus tror på är nåd och förlåtelse:
De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom:
- Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?
Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp:
- Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.
Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne:
- Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?
- Nej, herre.
- Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.
Poängen är att detta är enda gången Jesus dömer en faktisk person i bibeln. Och han vänder det i stället mot allas självrättfärdighet. Knappast en snubbe som gillar straff och hämnd. När de korsfäster honom säger han Fader förlåt dem de vet inte vad de gör. Det är så jag känner inför betongblocken.
För mig är det så jävla pirat det kan bli.
